Efter freden vid Brömsebro delades Gotland in i två befallningar nämligen norr och söder.

1682 begärdes att hösttinget på norr skulle hållas på lämplig plats mitt i befolkningsområdet varvid tingshus uppfördes på Endre backe, vilket dock snart visade sig vara för litet, endast 1 rum varför allmogen fick stå ute i snö och kyla.

1710 byggdes därför ett gammalt stenhus på Allekvia kronohemman om till tingshus. Bygget tog 12 år och stod klart 1722, men först efter 100 år fick man ett skrank i tingssalen ”så inte menigheten kunde tränga sig fram”.

1833 tillträdde häradshövding Per Jakob Ödman vilken hade följande synpunkt på det skick som tingshuset befann sig i: ”Träder man i det som kallas tingshusbyggnad så inhämtas att denna rämnade stenmassa blivit indelt i gravkor, som hava fått benämningen bostadsrum, med golv som ligga under jorden och av sådan orsak bortskrämt mullvadarna från deras rättmätiga hemvist”. Nåväl, huset revs och man började bygga nuvarande tingshus, ett bygge förenat med stora svårigheter att få klart. Ödman led stora ekonomiska förluster och när han kort därefter avled gick dödsboet i konkurs.

1842 tillträdde häradshövding A. L Strussenfelt vilken byggde till nuvarande flyglar och diverse uthus samt anlade en magnifik park och trädgårdsanläggning i engelsk stil ritad av Akademiträdgårdsman D von Muller (som även 1855 ritade Botaniska trädgården i Visby). Bara diverse träd och buskar finns kvar av denna trädgård idag.

1952 renoverades tingshuset som då fick centralvärme samt indraget vatten varpå de två cellerna fick ge plats åt ett nytt pannrum. Tingssalen gjordes större samt försågs med en 6x2,5 m stor målning av Curt Wiberg.

December 1961 hölls det sista tinget på Allekvia som då ersattes av nuvarande tingshus i Visby.

1992 förvärvades tingshuset av familjen Håkansson, efter att ha varit uthyrt till geologer under 20 år, underhållet var då gravt eftersatt och en omfattande renovering tog då sin början för att slutligen kunna använda lokalerna till gästgiveri, festlokal, konferens m.m. Givetvis har vi också ett husspöke, men det berättar vi mera om vid ett senare tillfälle.